När det är för sent för en lycklig barndom............

.....är det nog dags att gå vidare i livet!

Jag har väldigt svårt för vuxna människor som hela tiden pratar om sin taskiga barndom och är helt fixerade av "min mamma har aldrig tyckt om mig".....PUH! Jag blir bara så ttrröööttttt!

Jag kände en kvinna, 45 år , som sprang omkring med sin dopattest och ifrågasatte varför hon döptes på sjukhuset ( BB-avdelningen) och inte i kyrkan.........Enligt henne själv berodde det på att hennes mamma aldrig tyckt om henne och därför ville ge henne ett simpelt dop.
Eftersom jag var  insatt i förhållandena visste jag att hon överdrev!

Jag kände en man, framgångsrik advokat, med egen advokatbyrå i Stockholmsområdet. En man med god inkomst och stora möjligheter att leva det "goda livet". Istället för att njuta av livet och alla pengarna han tjänade lade han mycket kraft på att känna agg till sin mamma och att prata om sin taskiga barndom.
Eftersom jag kände familjen väl visste jag att han överdrev !

När man är över 20 år är det faktiskt för sent att få en lycklig barndom. MEN det är inte för sent att skapa sin framtid och göra det bästa man kan av morgondagen!

Det finns en sliten slogan: " Idag är första dagen i resten av ditt liv".
Okej - det låter som en klyscha, men det ligger väldigt mycket i det!

Det finns människor som föds med handikapp, det finns människor som råkar ut för svåra trafikolyckor och som trots detta är positiva och tacksamma för vad livet erbjuder. Och så finns det 40 och 50- åringar som springer omkring och ältar sin taskiga barndom......vojne,vojne......

Så nästa gång du möter vuxna människor som ältar sin taskiga barndom;
tala om för dom : "Det är för sent för en lycklig barndom i din ålder!"

Tyvärr så har dom inte förstått det!